På paus.

Jag har stått på paus ett tag nu. Hela mitt liv står på paus känns det som. Jag kommer inte framåt, utvecklas inte. Jag står still helt enkelt. Väldigt jobbig känsla. Helst av allt skulle jag vilja trycka på rewind och spola tillbaka bandet ett par år. Andra val skulle göras, annorlunda beslut skulle fattas, men viktigast av allt; dyrbar tid skulle återfås. Tid som jag har slösat bort genom att vela och hatta omkring hit och dit utan något riktigt mål.

Annars skulle jag gärna trycka på forward, spola fram bandet, se in i framtiden en liten liten stund. Se vad det blivit av mig. Det kanske skulle vara skrämmande. Antagligen är man inte den man tror att man kommer att vara om ett antal år. Livet tar ju oftast sin egen väg och det är bara att hänga med i alla svängarna.

Just nu står jag på paus helt enkelt. Eftersom det är omöjligt att spola bandet åt någon riktning tänkte jag i alla fall försöka sätta igång det igen. Jag ska trycka på play. Snart.

Än är det inte över.

Firandet alltså. Födelsedagsfest vankas till helgen och när jag väl återhämtat mig från det är det väl dags för glöggfest skulle jag tro. Det jag försöker säga är att jag börjar bli gammal, vilket visar sig klart och tydligt genom det så kallade "dagen-efter-testet". Testet bör förslagsvis genomföras dagen efter du varit ute på krogen och tillvägagångssättet är enkelt. Du kollar helt enkelt hur lång tid det tar för dig att återhämta dig från kvällen innan. Ju längre tid det tar, desto äldre är du. Simple as that!

Något som inte heller är över ännu är kursen i grafisk form. Just när jag tror att jag har allt under kontroll är det något som går snett. Någon bild i layouten har helt plötsligt ändrat färgton, en font saknas i ena stunden för att strax därefter dyka upp igen, och olika skrivare verkar tolka layouten på totalt skilda vis. Nä, pust och stön och blä är allt jag har att säga om det just nu. Ska iväg till tryckeriet nu och se om de förstår vad det är jag håller på med. För jag tror inte att jag vet det längre.

It's partytime.

Hör upp allihopa. Nedräkning och uppladdning har nu börjat. Födelsedagen är snart här och det ska firas i dagarna tre (säger man verkligen så, hmm). Ikväll blir det utgång. Imorgon blir det fika med tårta. Och på den stora dagen D, födelsedagen alltså, blir det restaurangbesök med la familia. Ser ut som att jag har lämnat min teori om att låta födelsedagen gå förbi obemärkt bakom mig. Äh, om jag nu ska fortsätta att bli äldre hela jäkla tiden så är det väl bäst att jag festar ordentligt nu, medan krafterna fortfarande finns där. Så resonerar jag. Logiskt, inte sant!

Världen gungar.

Bokstavligen.

Det är riktigt gungigt i de nya glasögonen. Huvudet hänger inte riktigt med. Men jag ser som en örn, det känns som om jag går runt med förstoringsglas framför ögonen. Ingenting går mig förbi nu.

Eftersom jag håller vad jag lovat lägger jag ut ett par bilder på de nya brillorna. Jag är inte direkt fotogenic, så får ni stå ut med de något tillgjorda ansiktsuttrycken. Stackars mig. Jag har inget fotoansikte. Och jag har inget glasögonansikte.

Swenska tjej - It's the grej.

Sedär ja.

Jag har kommit på ett nytt revolutionerande system. Istället för att plugga i en timme, ha paus i en kvart, plugga i en timme osv. så gör jag precis tvärtom. Jag börjar med en paus på en timme, sedan pluggar jag i en kvart, tar en välbehövlig paus i ännu en timme, och sedan intensivt pluggande i en kvart igen. And so it goes on.

Sedär ja. Piece of kaka som man säger utomlands.

Om detta system fungerar återstår att se. Jag återkommer efter torsdag.

Brillis.

Väntan är över. På torsdag blir jag glasögonbärare. Eller brillis som L så fint uttryckte det. Det är inte första gången, jag har haft glasögon under större delen av min skoltid, och nu är det alltså dags igen. Det ska bli riktigt skönt med tanke på att jag gått runt som ett blindstyre ett bra tag nu. Förhoppningsvis kommer även huvudvärk och trötthet försvinna i och med ankomsten av de nya brillorna. Man kan ju hoppas i alla fall, eller hur.

Har haft ett jäkla bestyr med att välja glasögonen. Processen har varit lång och alla inblandade har tröttnat på mig och mitt velande både en och två gånger. Men faktum är att jag inte har något glasögonansikte. Det är sant. Och det har krånglat till saker en hel del. Jag har ju till och med svårt att hitta solglasögon som jag ser någorlunda normal ut i, då förstår ni kanske. Det underlättar ju inte heller att man tar med sin pojkvän som smakråd och det visar sig att han passar perfekt i varenda jävla båge han sätter på sig.

- Älskling, kolla in de här då, retrostyle, coola va?
- Mmm, visst.
- Titta här, jag jobbar på reklambyrå!
- Ja, fina, men du, fokusera på mig nu.
- Ja ok. Wow, check it out, kan jag få de här i julklapp?

Tillslut bestämde jag mig i alla fall för ett par gröna guccibågar. Optikern tyckte att de passade mitt långsmala ansikte väl, så jag får väl lita på det. Och så var de ju gröna också, det kan liksom inte gå fel. Kan lägga upp en bild på mig i dem sen, så får ni säga ert.

Stressad.

Jag känner mig stressad och det med all rätt. Jag har en delredovisning om ett par dagar och en dugga nästa vecka och tiden börjar bli knapp. Grafisk form är det jag pysslar med för tillfället. Kan tyckas låta väldigt roligt och spännande MEN det är precis lika krångligt och svårt som roligt och spännande. Jag skulle gärna vilja säga att jag är väl förberedd inför både redovisningen och duggan, men som vanligt så är fallet icke så.

Jag är inte lämpad för att studera på högskola.