Och hon kom segrande ur striden.

Tydligen hade jag lärt mig någonting. Tentan gick över all förväntan, 54/73, ett klart godkänt. Den förvirrade lätt panikslagna pluggstilen verkar ge utdelning.

Ögon som går i kors.

I AM ALL PLUGGED OUT!

Denna fras kan översättas med att jag är urkopplad, inte har någon ström helt enkelt. Eller att jag har pluggat så mycket så att jag är helt färdig, uttömd. I mitt fall har jag under dagen varit både strömlös och nu framåt kvällen även färdigpluggad. Eftersom jag är just färdigpluggad borde jag känna mig redo inför morgondagens tenta. Ack, nej kära vänner, så fel ni har. Jag tror aldrig att jag känt mig mer förvirrad inför en tenta. Jag har läst massor men kan ingenting! Är det överhuvudtaget möjligt kan man fråga sig? Förhoppningsvis inte svarar jag då. Men det är i alla fall så det känns.

Seans.

Igår var jag med om något väldigt fascinerande. Jag var på en storseans. Det kan låta en aning flummigt, jag vet, men det kändes inte alls oseriöst eller flummigt. Jag har ju i och för sig alltid trott på att det finns något mer efter detta liv, att ens själ lever vidare på något sätt, och efter igår är jag såklart ännu mer övertygad. Min skeptiske sambo tror förstås att allt är påhitt och humbug. Ändå kan tilläggas att han är livrädd för allt som har med andar, spöken och övernaturliga fenomen att göra. Motsägelsefullt så in i katten, visst är det!

I vilket fall som helst var det ungefär 500 personer på den här storseansen, och ett medium givetvis. Mediet fick kontakt med andar från "den andra sidan" och kopplade dem till olika människor i lokalen. Om man nu inte tror att detta var uppgjort på något vis, så var det väldigt intressant hur exakt mediet kunde berätta vissa saker. Det var riktigt spännande. Ett tjugotal människor fick kontakt med någon som gått bort i deras närhet och vissa blev rätt tagna. Själv vet jag inte hur jag skulle reagerat, antagligen blivit livrädd, ha ha.

Tänkte att jag ska börja lura i Janne nu att jag känner av andar här hemma och ser skuggfigurer och sånt, bara för att skrämma upp honom. Elakt va. Moahahaha! Det är min sadistiska sida som kommer fram. Risken är väl dock att jag blir rädd på riktigt och att det till slut börjar hända saker på riktigt. Det är nog bäst att jag inte driver med andevärlden. Jag vill inte hamna i onåd.

Back again.

Det var visst så att jag var tillbaka igen, inte sant. Och ända sedan jag tog beslutet att trycka på play så har det varit väldigt tyst här på bloggen, inte sant. Vad det beror på? Ja, låt se nu. Jag får väl skylla på att jag varit tvungen att ta igen den tid som jag stod på paus. Dålig ursäkt? Jo, jag vet. Det jag försöker säga är att jag vet att jag varit dålig på att blogga, men håll i er nu - bättring är på väg!

Press play.

Så.
Nu är jag igång igen.
Efter två jävliga veckor på paus med huvudbryderier och ett antal små livskriser, är livet äntligen i rullning igen.

Jag är tillbaka!