Make it stop.

Jag försöker skriva en säljande synopsis. Min granne försöker maximera ljudet på sin stereo, med hjälp av hemsk schlagermusik. Dessa två saker går inte ihop. Alldeles nyss var det eurotechnoskit med E-Type och innan det var det nyckelharpor och hest skrål, alltså Nordman. Just nu är det Sanna Nielsen som sjunger Empty Room och hon har dagen till ära med sig en alldeles speciell körgäst, MIN TONDÖVA GRANNE!

Skjut mig nu!

Var det bra så?

Det är motvilligt som jag inser att jag är i ett desperat behov av ett extrajobb. Innan har jag bara varit i behov, men nu är jag som sagt i ett desperat behov. Eftersom jag inte är intresserad av att få ut något mer av mitt extrajobb än själva löneutbetalningen, så har jag, lat som jag är, valt att gå tillbaka till mitt sensate extrajobb - kassan på ICA. Jag kommer att bli behovsanställd och får därmed inga fasta tider, utan jag får hoppa in extra när det behövs. Vi som jobbat på ICA tidigare vet dock att detta inte alls stämmer. Det brukar ta ungefär en månad, sedan är du helt plötsligt timanställd med ett fast schema där varje helg det närmsta året är vigt åt ICA. Du är med andra ord fångad i ICA-nätet och vägen ut är svår att hitta.

Var det bra så?
Papperskasse eller plast?
Ville du ha ditt kvitto?

Ååååh, jag har saknat dig kära ICA, vi kommer att ha så kul tillsammans!

Taskig tajming.

Det är precis vad jag har det, taskig tajming. Lyckades bli sjuk just när jag liksom inte fick bli det. Känner mig som en liten bov. Har inte bidragit mycket till grupparbetet i skolan, har missat föreläsningar, har fått skjuta upp min frisörtid och så är det ju det här med träningen. Så jäkla typiskt, nu har jag ju inte kunnat gå iväg och träna heller på tre dagar. Hmm, vad ironiskt det lät, men jag är faktiskt seriös. Hur ska jag någonsin kunna komma i form när de små virusarna inte vill lämna min kropp. Not that I blame them, det är säkert skitkul att bo inuti mig till skillnad från att segla runt i tomma intet, eller vad de nu gör de små virusarna när de inte väljer att infektera min kropp. Ja, jag erkänner, jag har väldigt knappa, eller kanske till och med obefintliga, kunskaper när det kommer till virus och bakterier. De kanske inte flyger i tomma intet, men nånstans ligger de och lurar i alla fall.

Jag hade ett syfte med det här inlägget när jag började skriva. Jodå, det hade jag. Nu är det borta. Så det blir väl inte bättre än så här. Imorgon ska jag till Västerås och gå vilse. När jag har slutat gå vilse ska jag träffa min grupp och prata om interaktiva multimedier. Såja, såja, stilla er allihopa, er tid kommer för sånt skoj. Jag lovar.

Ett ord.

Träningsvärk.

Det gör ont när jag andas in. Det gör ont när jag andas ut. Tränade ett sånt där jäkla corepass igår, för mage och rygg. All världens skumma övningar fick jag genomlida, den ena jobbigare än den andra. Den värsta övningen kallades plankan, vilket innebar att du skulle hålla upp kroppen rakt som en planka när du låg ned.

- Se till att plankan är rak och fin allihopa, inga böjda plankor här inte, spänn kroppen!

Ska bara säga att min planka inte bara var böjd, den ruttnade ihop helt och gick till slut helt itu.

Han är flitig, legogubben.

Han har jobbat nonstop sen vi satte ihop honom. Fraktat jord, grävt upp lera och drillat med sin borr. Observera hur nonchalant han åker med spaden i ena handen, men så har han ju några år i branschen också.

Det kan vara så att jag har lite för mycket fritid. Så kan det vara. Eller så kan det vara så att det här legot har väckt mitt barnasinne till liv igen. Eller, och det här är nog det mest troliga alternativet, så kan det vara så att jag har fått en knäpp!

Vad gör ni på högskolan?

Jag går på högskola. Där bygger vi med lego. Och lite annat. Men just nu så bygger vi mest lego.

Jag har fått i uppgift att producera en instruktionsmanual till en legobyggsats. Problemet? Jag får inte använda mig av några som helst illustrationer. Inga bilder, inga symboler, nada. Med endast text ska jag på enklast möjliga vis försöka förklara hur ett tjugotal små legobitar kan bilda en fullt fungerande liten legogrävskopa. Trixigt värre. Men utmanande.