Run for your lives.

Det sprider sig värre än pesten vill jag lova. Jamen, jag pratar ju om Facebook såklart, vad annars? Nu har min allra tappraste Facebookmotståndare också trillat dit. Hon som ALDRIG skulle sjunka så lågt som till att skaffa ett Facebookkonto. Nä, fan, det är nog bäst att springa och gömma sig om pesten inte tagit dig ännu. Janne, run! Run like the wind! Save yourself! Run for your life!

Save me.

Det är som en drog.
När du är utan den får du abstinens.
Du kan inte sluta tänka på den.
Hela din tillvaro kretsar kring hur och när du ska få träffa den.
Den får dig att försumma dina nära och kära.

Jag talar förstås om "helvetesFacebook".

Sarah is skäms.

För några månader sedan skrev jag ett rätt sarkastiskt inlägg om hur starkt jag ogillade Facebook. Jag lovade mig själv att aldrig bli medlem. Det intresserade mig helt enkelt inte. Men det här var ju flera månader sedan, man måste ju få ändra sig, eller hur?

"Har du Facebook?"
"Jo, det har jag faktiskt."

Jag skäms för att erkänna detta, men jag har trillat dit. Och inte så lite heller. Det känns som om helvetesFacebook har mig i ett stadigt grepp och vägrar att släppa taget. Jag hoppas att det är nyhetens behag, att beroendekänslan lägger sig efter ett tag, för det enda jag har i huvudet nu är att "adda" vänner och "adda" bilder och "poka" någon. Usch, jag använder Facebook-uttryck också. Jag visste att det skulle bli såhär. Fan, fan, fan!

"Hi, my name is Sarah and I'm a Facebook-addict!"
"Hi Sarah!"

Tung som bly...

...är min kropp idag. Jag tror jag har gått upp tio kilo under natten. Är det möjligt? Eller så är det den här jäkla förkylningen som gör så att jag känner mig som en tung blyhög. Eller förkylning och förkylning, en böld i halsen är nog en mer passande beskrivning. Det finns snart ingen mer plats att svälja på. Hoppas det går över till jul. Jag måste ha plats att svälja ner all julmat.

Happy anniversary.

Idag har jag och Janne 2-års anniversary. Kommer inte på det svenska ordet för anniversary, antagligen för att jag är så jäkla internationell. Snart pratar jag med brytning också. I vilket fall som helst så ska vi äta trerätters middag snart. Hemma. Jag vet, det drog ner lite grann, men jag är faktiskt sjuk med halsont och febrig panna, så hemma it is. (Märkte ni, där smög engelskan in igen, jag e väl för hipp.)

Förrätt: Baguette med proscioutto, ruccola och olivolja.
Maincourse: File mignon (oxfile alltså) med rostad potatis och bea.
Dessert: Kladdkaka med vaniljglass.

Kanske får börja med en whisky för att lätta upp lite i halsen. Det ska ju vara bra har jag hört. Att jag inte är överförtjust i whisky går inte att ta hänsyn till i detta fall. Det e bara å häll i sig. Allt för hälsan!

Måste passa på att gratta min syster också som fyller år idag. Grattis grattis stora systeryster!

Julhysteri.

Den vanliga julhysterin har inte infunnit sig detta år. Jag är ute i så god tid med allting att jag börjar känna mig en aning orolig. Har jag glömt någonting? Eller är jag helt enkelt så jäkla effektiv och förutseende detta år? Låter inte så troligt. Antagligen vaknar jag väl upp dan före julafton och kommer på allt som jag har glömt.

Igår var jag i alla fall inne i stan med hela familjen och trängdes med de julhysteriska. Det är en liten tradition som vi har, inte att trängas just men att åka in och julhandla tillsammans. Och fika. Jag tror fikan väger minst lika tungt, om inte mer, än själva julhandlandet. I vilket fall som helst hittade jag hur mycket fina saker som helst. Åt mig själv. Så är det alltid. Det enda problemet är att jag nu inte vet hur jag ska finansiera det hela. Svartjobb kanske. Någon som har en idé på ett bra extrajobb med bra cash?

Tyst som i graven.

Det har varit oroväckande tyst från grannen. Oftast brukar hans tunga elefantsteg och andra suspekta dunsar höras med jämna mellanrum. Men icke. Helt tyst. Inte en endaste liten dunk. Kanske brakfesten i helgen tog kål på honom? Det lät nämligen som om de slände varandra i väggen. Upprepade gånger. I takt med elektrotechnomusiken förstås. Ja, alla festar vi på olika sätt. Jag funderar på att hyra in ett trumset som jag kan gå lös på. Det tycker jag verkar festligt.

Natt som dag.

Dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk.
HELA JÄVLA TIDEN!

Grannfejden nästa!

Grattis mami.

Idag har vi firat lilla mamsen, fast hennes födelsedag i själva verket var igår. Grattis, grattis! Det blev tårtbit till idolfinalen hemma hos mami och papi. Snacka om utdragen final, femtielva snabbrepriser hit och dit innan vinnaren utsågs. Skönt att hysterin är över för den här gången.

Nu till något helt annat. Någon granne här i huset måste ha köpt ny stereo eller typ en subwoofer. Han, för jag misstänker utan någon som helst grund att det är en han, har spelat nu i fyra dagar i sträck. Är det bra musik? Självklart inte! Det är någon typ av techno eller electromusik med MYCKET bas. Det är jävligt irriterande och jag känner snart att jag måste få reda på vilken lägenhet oljudet kommer ifrån. Annars ska jag bli en sån där sur "sätta-upp-klagolappar-i-porten-tant"!

"Ni på våning tre som spelar sådan där dunka dunka musik när jag ska se på Bingolotto julspecial, kan ni vara så goda att sluta upp med det. Jag har fått nog! Någon måtta får det väl ändå vara!"

En trevlig överraskning.

Jag gick in på WebCT-sidan (där vi skrev tentan) för att kolla mitt resultat igen och, hör och häpna, poängen hade stigit. Underligt nog så har jag hux flux fått 58 poäng istället, alltså fyra poäng till. Detta betyder att jag istället för G fick ett stort fett VG på tentan! Det kallar jag en trevlig överraskning.

Lusse Lelle is in da house.

Jag vet inte vad som flugit i mig men jag har helt plötsligt blivit väldigt huslig av mig. Jag har idag städat, köpt julstjärnor (blommor alltså), julpyntat, och lyssna noga nu, det är nu det smäller: jag har gjort en egen pepparkaksdeg! Det måste väl ändå vara ambitiöst. I min värld ger det i alla fall en mängd vuxenpoäng. Vågar dock inte skryta för mycket ännu, degen står i kylen nu över natten och ska bakas ut imorgon, då jag även tänkt baka lussebullar. Jag vet, det tar aldrig slut! Kalla mig gärna husmor från och med nu. Så här fint blev det i vardagsrumsfönstret:



Janne ser väldigt bister ut. Kan bero på att han försöker se en fotbollsmatch på datorn medan jag springer runt och pyntar och fotar. Om jag skulle blivit irriterad om jag var han? Nädå, inte alls.



I köket står än så länge bara en ljusstake, men till lucia ska det hängas upp apelsiner med nejlikor i köksfönstret. Haha, jag roas själv av hur husmorsaktig jag låter. "Och gröt ska ställas ut till tomten på julafton!" Haha, nä där går faktiskt gränsen.

Nu ska jag äta lite snarr och kolla tv. Ingen utgång denna helg. Husmor måste ta det lugnt och ladda inför morgondagens sysslor.