För några månader sedan skrev jag ett rätt sarkastiskt inlägg om hur starkt jag ogillade Facebook. Jag lovade mig själv att aldrig bli medlem. Det intresserade mig helt enkelt inte. Men det här var ju flera månader sedan, man måste ju få ändra sig, eller hur?
"Har du Facebook?"
"Jo, det har jag faktiskt."
Jag skäms för att erkänna detta, men jag har trillat dit. Och inte så lite heller. Det känns som om helvetesFacebook har mig i ett stadigt grepp och vägrar att släppa taget. Jag hoppas att det är nyhetens behag, att beroendekänslan lägger sig efter ett tag, för det enda jag har i huvudet nu är att "adda" vänner och "adda" bilder och "poka" någon. Usch, jag använder Facebook-uttryck också. Jag visste att det skulle bli såhär. Fan, fan, fan!
"Hi, my name is Sarah and I'm a Facebook-addict!"
"Hi Sarah!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar