Igår var jag med om något väldigt fascinerande. Jag var på en storseans. Det kan låta en aning flummigt, jag vet, men det kändes inte alls oseriöst eller flummigt. Jag har ju i och för sig alltid trott på att det finns något mer efter detta liv, att ens själ lever vidare på något sätt, och efter igår är jag såklart ännu mer övertygad. Min skeptiske sambo tror förstås att allt är påhitt och humbug. Ändå kan tilläggas att han är livrädd för allt som har med andar, spöken och övernaturliga fenomen att göra. Motsägelsefullt så in i katten, visst är det!
I vilket fall som helst var det ungefär 500 personer på den här storseansen, och ett medium givetvis. Mediet fick kontakt med andar från "den andra sidan" och kopplade dem till olika människor i lokalen. Om man nu inte tror att detta var uppgjort på något vis, så var det väldigt intressant hur exakt mediet kunde berätta vissa saker. Det var riktigt spännande. Ett tjugotal människor fick kontakt med någon som gått bort i deras närhet och vissa blev rätt tagna. Själv vet jag inte hur jag skulle reagerat, antagligen blivit livrädd, ha ha.
Tänkte att jag ska börja lura i Janne nu att jag känner av andar här hemma och ser skuggfigurer och sånt, bara för att skrämma upp honom. Elakt va. Moahahaha! Det är min sadistiska sida som kommer fram. Risken är väl dock att jag blir rädd på riktigt och att det till slut börjar hända saker på riktigt. Det är nog bäst att jag inte driver med andevärlden. Jag vill inte hamna i onåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar