onsdag 21 maj 2008
Nödstopp.
När jag skulle upp från tunnelbanan idag så hade någon lustig jävel bestämt sig för att trycka på alla nödstoppknappar som fanns tillgängliga. BÅDA rulltrapporna upp stod stilla. Såklart är det de längsta jävla rulltrapporna också. Säkert en hel kilometer lång. Eller nåt i närheten av det. I alla fall börjar jag gå uppför monstertrappan där varje trappsteg är typ en halvmeter högt. Jag går ut starkt, kör om en kvinna (kan ha varit en äldre tant också men det är oviktigt) och känner mig ganska kaxig faktiskt. Det här kommer gå som en dans. När jag avverkat lite mer än hälften av trappan är jag inte lika optimistisk. Jag är inte ett dugg kaxig heller. Jag är ett vrak! Ett vrak som skulle behöva en syrgasmask. Mina ben har drabbats av någon form av nödstopp och beter sig underligt. De vill göra allt annat än att bära mig uppåt. När jag äntligen når slutet av trappan har jag blodsmak i munnen och hundrasjuttioelvatusen i puls. Fy fan säger jag bara. Mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra. Nu ska vi se om det blir någon träningsvärk imorgon. Skratta ni bara, men sannolikheten för det är tragiskt nog rätt stor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag förstår dig. Idag hade jag varit och handlat, du vet, mjölk jos frukt och annat tugnt. När jag kommer in i mitt hus så står hissen still. Japp still, upptagen, vill inte. Jag får ta trapporna. 75 trappsteg. Jag har gått dem förr, men inte med icakassar.....
Haha va rolig du är! Dom brukar ju säga "ta trapporna" så det är förmodligen en väldigt bra träningsform. Se det så :)
Ha ha gumman tragiskt är inte det faktum att du kanske kommer ha träningsvärk imorgon, utan det är att du faktiskt fått det efter att ha gått upp i en rulltrappa =)
Väntar på dig i Eriksdal..
Ska bara informera om att jag faktiskt inte fått någon träningsvärk. Ha! Vad säger ni nu då? Har däremot lyckas få det en gång när jag bar hem två tunga kassar från affären. Jag är en svag människa :)
Testa att vara gravid. Då kan man sitta hemma i TV-soffan och plötsligt drabbas av andnöd. Det är visst nåt med diafragman och att lungorna helt enkelt inte får plats. Dessutom kan man få de underbaraste kramper i vaden, ungefär som om man sprungit en halvmara (vilket jag aldrig gjort och förmodligen aldrig kommer att göra). Det jobbigaste med kramperna är att de brukar komma mitt i natten så att man vaknar av dem... Första gången trodde jag att jag hade fått en blodpropp och skulle dö...
Skicka en kommentar