En hel dag utan röst och jag börjar få panik.
Jag älskar ju att prata.
Jag MÅSTE få prata.
Mycket och ofta.
Den enda som uppskattar min, förhoppningsvis tillfälliga, stumhet är Janne. Äntligen får hans öron en chans att vila och återhämta sig från mitt vanliga okontrollerade pladder.
Men seriöst, hur länge ska det här sitta i? Någon som varit med om något liknande? Ska jag behöva åka till skolan på måndag helt stum?
1 kommentar:
Man blir hes av att skrika, viskar man får man ont ont i halsen, övar man "hemma-gjord-teckenspråk" får man ont i armarna, skriver man så tar pappret slut.....och att vara helt tyst ....det måste vara absolut det svåraste. Hoppas din röst hittar hem igen !
Skicka en kommentar